LANDSBYGDENS EGEN TIDNING

Centerpressens Nyhetsbyrå

Serien om Värmländska bruk

Nyfiken på mat

Läs mer här

Nu kommer rallytjejerna

Miriam Walfridsson, kartläsare, och Ramona Karlsson, fö-rare är det enda svenska kvinnliga rallyteamet på SM- och VM-nivå. Nästa år kör de troligtvis Svenska Rallyt. I början på mars i år ska de däremot tävla i VM i Mexico i klassen PWRC.

TORSBY (VB)

Det är tät spänning i luften under Svenska Rallyt och i värm-landsskogarna finns rallyintresserade från alla länder. Förutom svenskar är det mest norrmän utefter sträckorna.

– De har ofta har flaggor och tutor med sig och de lever sig verkligen in i rallyt, berättar Roland Karlsson, smålänning på besök i Värmland.

I Torsby hittar vi även rallybrudarna Ramona Karlsson och Miriam Walfridsson som rönt stor respekt i rallyvärlden.

Norrmännen har flera bilar som man hejar på, Petter Solberg,

Henning Solberg och Mads Östberg. Nu verkar det dock inte vara så stor konkurrens emellan Sverige och Norge i rally-sammanhang och Mads Östberg har en svensk kartläsare med sig, som heter Jonas Andersson. I buskarna finns också finländare – de två ledande i tävlingen är Hirvonen och Latvala.

I Super 2000-klassen, där bilarna inte är lika avancerade och bland annat saknar turbo, hittar vi P G Andersson från Värm-land, som under fredagen leder klassen.

På Vargåsensträckorna 11 och 15 har smålänningarna Roland Karlsson, Jerry Eriksson, Andreas Peterson och Roger Pers-son tillbringat hela fredagen.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20120223

SK Bore ordnade allianstävling

TORSBY (VB)

Att intresset är stort för sport och friluftsaktiviteter bevisades

av det stora antalet deltagande. SK Bore i Torsby hade bjudit in till allianstävling och kunde räkna in 110 tävlande.

– Det är många som ställer upp frivilligt så att arrangemanget kan bli av, säger Hans Carlson, ordförande i SK Bore.

Han är nöjd med uppslutningen i denna allianstävling. Två bra vintrar har ökat på intresset, normalt brukar man ha ett 80-tal tävlande men i år kom det 110 intresserade. Hela 17stycken 0-6-åringar hade anmälts och åkte skidor i fri stil i 0,4 km,

och tio kom från den egna klubben SK-Bore.

Även nästa barngrupp från 7 till 8 år var minst lika många och de fick åka dubbla sträckan, nämligen 0,8 km.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20120216

Hobbyn blev till en livsstil

Margareta Forsgran Kustus bor i Västerhaninge, arbetar i Gubbängen och har sommarstuga (pappans föräldrahem) i Våmhus utanför Mora i Dalarna, men det är norra Värmland som får dra fördel av hennes forskning. Det går bra att vända sig direkt till henne eller köpa hennes Dalby-cd från Kultur-koppras nätbutik. Hon har inte låst sig vid en bestämd upp-laga utan producerar efter begäran. Och hon hoppas att folk har respekt för hennes jättearbete och låter bli att kopiera.

TORSBY (VB)

Tänk ändå, vad sökandet efter ett släktnamn kan ställa till. För tretton år sedan började Margareta Forsgran Kustus i Västerhaninge fundera på varifrån hennes efternamn Kustus kom. Detta blev början till en ny hobby, en helt ny inriktning på hennes liv, en släktforskning som slutade med en cd inne-hållande 52 477 personer med Dalbyanknytning. Denna cd med mödosamt insamlad information om Dalbybor har hon nu mångfaldigat och säljer vidare.

Men en cd var alltså något det bara råkade bli. Det var nyfi-kenheten på släkt-, eller rättare sagt gårdsnamnet, som trig-gade igång henne. Sedan den dagen 1999 har hon tillbringat tusentals timmar vid datorn eller i telefonen eller bläddrande i skrifter.

Som väl är för oss Dalbybor ledde hennes undersökningar

ganska snabbt till Dalby, som alltså blev utgångspunkten för hennes fortsatta grävande. Och personforskning är ju ett äm-ne som aldrig blir klart, det kan fortsätta i all oändlighet.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20120209

Livet är just här och nu

Sven-Olof Palm, lärare vid Karlstads universitet och Albrecht Jung, även han lärare vid Karlstads universitet föreläste om hur hjärnan fungerar. Föreläsningen ägde rum på Klarälv-dalens folkhögskola och de båda föreläsarna fick varsin T-shirt som tack.

TORSBY (VB)

Åhörarna vid Klarälvdalens Folkhögskola i Stöllet fick en  ge-nomgång av hur hjärnan reagerar i olika situationer. Informa-tionen gavs av Albrecht Jung och Sven-Olof Palm, lärare vid Karlstads Universitet. Föreläsningen ingick i en kurs i ”Grän-söverskridande kompetensutveckling”.

– Kursen är tänkt att stärka individens ställning på arbets-marknaden, säger Pia-Lena Gund, som tillsammans med Ingela Kåreskog, är ansvariga för kursen. Även övriga intres-serade var välkomna att ta del av föreläsningen ”Hälsa och motivation ur ett hjärnfysiologiskt perspektiv”

Ett typiskt svenskt beteende är att det sällan sätter sig någon på första raden vid en föreläsning, säger Albrecht Jung, som gjorde ett experiment en gång och la choklad på de främsta stolarna. Vad hände?

– Killarna stoppade chokladen i fickorna och satte sig längst bak ändå, berättar Jung.

– Vad beror detta på, rädsla eller bekvämlighet? Längst bak kan jag föra mitt eget liv men det finns många rädslor i sam-hället, menar Jung, vad kan vi göra åt detta?

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20120202

Domböckerna berättar

TORSBY (VB)

De gamla domböckerna visar med all tydlighet hur moralen och synen på rätt och fel växlar mellan tiderna. Det som är fullt accepterat i dag kunde medföra stränga straff, till och med döden, för tre-fyrahundra år sedan.

Det är väl inte helt orimligt att tro att pendeln kommer att svänga tillbaka så att dagens liberala syn på exempelvis sex och samlevnad byts mot en strängare. För inte är det väl så att vi hela tiden blir bättre och bättre och mer förståndiga, att vi i dag har nått fram till den absoluta sanningen? Man kan se sig omkring i världen och tänka efter...

Förståndiga människor som Chris Henning, Jan-Erik Björk, Gunnar Almqvist och Lars Bäckvall med flera har lagt ner tid och krafter på att renskriva domböcker, och detta underlättar oerhört mycket för oss som är nyfikna på innehållet men som

drar oss för att läsa de gamla besvärliga handstilarna.

Här följer några utdrag ur domböcker från Älvdals härad från 1600- och 1700-talen.

Text: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20120126

Globen runt med Sebrafilm

Bild från en av de många filmproduktioner som Sebrafilm har varit med och gjort. I december månad firades Sebrafilms 50-årsjubileum i Torsby och många var gratulanterna som stod i kö för att hylla de två kompanjonjubilarerna Bengt Jonsson och Åke Karlsson.

TORSBY (VB)

Sebrafilm i Torsby fyller 50 år och skaparna Bengt Jonsson och Åke Karlsson blir båda 80 år – en fyller 80 år i dagarna, den andre nästa år. Detta firades med tårta, kaffe, filmförevis-ning, många tal och presenter på Stjärnan i Torsby.

Det hela började år 1961 med filmen ”Kanaljer i fara”, där Bengt stod för manus och Åke filmade och så har arbetsför-delningen förblivit genom alla deras resor ute i världen. Den utspelades i Torsby, där ett gäng pojkar fick uppleva spännan-de äventyr en sommar. En av huvudrollsinnehavarna i filmen,

Sven Samuelsson, idag 95 år, var med på jubileet och såg

återigen den femtioåriga filmen.

Bengt och Åke startade sin produktion helt utan filmutbild-ning, men med stort intresse och engagemang lärde de sig mer och mer och jobben rullade in. Vid varje ny produktion lärde de sig något nytt om människor, kulturer och miljöer.

Med envishet, gott kamratskap och en stor portion humor,

har Åke och Bengt lyckats få många jobb och vänner över hela världen.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20120119

Värmlandsoperan på besök

Värmlandsoperans julföreställning i Oleby med artisterna Stefan Johansson, Kristian Lindin.

TORSBY (VB)

Publiken mötte ett gäng spexande välsjungande ungdomar,

som både steppade, sjöng och spelade flera instrument, allti-från gitarr, trombon, keyboard, trummor till ukulele. Att det var riktiga proffs både syntes och hördes och publiken fick också njuta av stämsång.

En julgran fick bli symbolen för alla sånger, trots att man tap-pade den röda tråden och fick hänga ett helt nystan i  julgra-nen! (Skämt!) Skämten fortsatte och för att demonstrera vad man menade med Rockin´Around the Christmas Tree hängde man på julgranen en rock! Och i ett vintermedley hamnade det snö = bomull i julgranen. Annat som placerades i granen var ett hjärta och ljus naturligtvis, som hörde ihop med de olika julsångerna.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20120112

På skogsfågeljakt med spökhund

Det är i skogen med någon av sina tre finnspetsar som ståuppkomikern Kjell-Åke i Myra trivs bäst. En fin orrtupp fick bita i blåbärsriset för Filippa.

METBÄCKEN (VB)

Han roade gästerna på Bosse Parneviks 70-årsfest och han har spelat revy med Uffe Larsson. Men det är i skogen med någon av sina tre finnspetsar som ståuppkomikern Kjell-Åke i Myra trivs bäst.

– Det är det som är livskvalitet, säger han.

Tidig novembermorgon och det ser ut att bli en sådan där dag då det aldrig blir riktigt ljust. I en sliten Suzuki Vitara sitter Kjell-Åke med femåriga finnspetstiken Filippa bredvid sig på passagerarsätet. Ivrigt spanar hon ut genom vindrutan när vi rullar iväg efter grusvägen i det grå gryningsljuset.

– Det är en bra dag att jaga fågel på, säger Kjell-Åke och bry-ter tystnaden. Dimmigt och lågt i tak gör ofta att fågeln sitter mycket bättre.

Han har ingen aning om att han senare kommer att ångra de där orden.

Vi befinner oss i vargland, där gråben kan passera förbi när-somhelst, även om det här området ännu inte varit så utsatt.

Den lilla röda tiken har också det minsta söket av Kjell-Åkes hundar och med det ständigt närvarande hotet är det numera oftast henne han släpper.

Text och bild: MARI NÄLSÉN

Fortsättning publicerad 20111229

Lutfisk standard på julbordet

Innehållet på våra dagars dignande julbord är långt från det som serverades till jul på 1800-talet i Nordvärmland. Lutfisk, gryngröt och potatiskorv hörde till det som bjöds då.

NORDVÄRMLAND (VB)

Julmaten, den kära julmaten. I mångt och mycket har nu de geografiskt betingade varianterna jämnats ut över landet och vi äter detsamma i norr som i söder. Vad för julmat åt man i nor-ra Värmland för 100 år sedan? För 150 år sedan? En hel del svar på dessa frågor har det gått att få genom intervjuer, ge-nom lokal litteratur och från arkiven.

Från äldsta tider finns inte så många varianter beskrivna. Ma-ten var förmodligen till viss del densamma som annars men rikligare. Havre var den tidens huvudföda i norra Värmland och havrebrödskaka fanns förstås på 1800-talets julbord tillsam-mans med lutfisk och gryngröt och gärna någon köttbit.

Detta tycks ha varit något av standarden. Supar skulle det dessutom vara till julmaten.

De gamla Dalbyrätterna tullkôrv och skrädmjölskakor kom nog till lite senare och de får sin beskrivning på särskild plats.

Lite mat skulle stå kvar på bordet över julnatten, för då vänta-de man besök av familjens avlidna.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20111222

Stor aktivitet på Torsby Ridklubb

Full fart på loppisen. Det var mycket folk och många affärer

blev gjorda denna soliga senhöstdag.

TORSBY (VB)

Utanför det stora nybyggda ridhuset i Torsby är aktiviteten stor. En massa loppisbord med allehanda hästprylar och an-dra grejor finns uppradade efter husets långsida och i pad-docken framför ridhuset får de allra minsta testa att rida på shetlandsponnyn Mio. Det är öppet hus på Torsby Ridklubb.

Flickorna står på rad, för det är förstås mest flickor, för att få rida och de yngsta är bara 2,5 år gamla. Mio traskar runt och verkar nöjd, liksom alla som får chansen att prova på häst-ryggen. Inne i ridhuset har man gratis prova-på-lektioner och många tar chansen att få känna på hur man hanterar en häst.

Ett gäng unga flickor, som verkligen är duktiga på att hantera hästar, visar under en spännande halvtimme hur samspelta häst och ryttare kan vara i en utsökt ”kadrilj”. Elin Persson med sin häst Fighting Spirit, säger

– Det finns olika grupper här på ridskolan och en del tävlar i dressyr, men det finns också många andra grupper.

– I uppvisningen idag deltar sex hästar, berättar Elin, sam-tidigt som hon sätter på sig sin fina tävlingsdress för att bli redo inför uppvisningen något senare, då publiken får se och förundras över den fina kadriljen.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20111215

Han fick minnessten i Sorsele

John Levin, troligtvis med första hustrun, Anna.

TORSBY (VB)

I Sorsele i lappmarken i Västerbottens län ligger den lilla byn Örnäsudden. Där restes år 1995 en minnessten över en man som kom från Amnerud i Dalby i Värmland, en man som varit besynnerligt okänd för eftervärlden i sin födelsebygd. Han het-te John Levin men föddes 1862 som Jon Nilsson på Krok-Nils-

torp i Amnerud. En som dock uppmärksammat hans gärning

är Nils-Gustaf Hyllienmark som spårat honom i kyrkböckerna

och skrivit om honom i ”Ett kyrkoår i Dalby 2004”.

Varför reser man då en minnessten över en Dalbybo så långt efter hans levnad och dessutom över 80 mil hemifrån? Att han blev en betydande person som gjorde avtryck i sin nya hem-bygd är givet. Stenen restes för att högtidlighålla att det var 100 år sedan Levin kom till Sorsele, och dit kom han som missionär, utsänd av Göteborgs lappmissionsförening.

Text: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20111208

Inspirerar till aktivt musikliv

Magnus Larson och Morgan Bäckvall i  inspelningsstudion.

TORSBY (VB)

Föreningen Ge & Hörs verksamhet bygger på att både ge och höra på musik och man har utmärkta förutsättningar med fina lokaler och bra utrustning i Stallet, Herrgårdsparken, Torsby, mycket tack vare ett ihärdigt jobb av tidigare medlemmar.

I lokalen finns många för musiken ändamålsenliga rum, allti-från replokaler, olika studios till stora förrådsrum med en mängd högtalare och annan utrustning. Där finns också ett härligt samvarorum med pentry. Stallet är en önskelokal, där all sorts musik kan produceras och i föreningen finns många aktiva musiker i olika konstellationer och åldrar med olika mu-sikstilar som t ex bluegrass, rockabilly till hårdrock. Dessu-tom finns i deras lokaler en skön och lättsam atmosfär, som gör att alla trivs.

Det började egentligen en septembersöndag för 25 år sedan, då några musikintresserade samlades till ett möte och man upptäckte att det var många som ville skapa musik. I början repade man ofta i entusiasten Connys Öhgrens hem, på Fri-tidsgården och ibland i skolan. En dag gick Conny in till den

dåvarande fritidschefen för Torsby kommun, Per Dalebjär, som gjorde sin första vecka på kommunen. Conny ville ha ett sam-tal angående replokaler. Denna kommunens man var inte helt ointresserad av projektet, men gav ett ultimatum för att kom-munen skulle hjälpa till:

– Först får ni visa vad ni går för!

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20111201

Snickrar möbler för barn

Conny Lindh älskar att snickra:

– Det är avkopplande att jobba med händerna!

TORSBY (VB)

Conny Lindh i Överbyn norr om Torsby har haft snickeriet som

hobby länge. När han får en idé i huvudet blir han som besatt. Han vill så gärna se resultatet av sin idé att han kan jobba en hel natt, ända tills det blir färdigt.

– Det är ett sätt att rensa hjärnan, säger han och hemma i garaget finns bevisen.

Eftersom han ännu så länge har relativt ont om utrymme är det kanhända behändigt att möblerna som tar form mellan hans händer och snickarbänken är av det lilla formatet.

Det började med att en granne beställde ett par möbler till sina barnbarn. Conny är snickare till yrket men för många år sedan fick han problem med sina knän. Han skolade då om sig till byggnadsingenjör och arbetar sedan många år på Tors-by kommun. Men inte så länge till. Inom kort kommer att han

att lämna sitt jobb på Torsby kommun och kommer då att fyl-la tiden med sitt hantverk  som för honom känns meningsfullt

och kreativt.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20111124

Kroppen läker ofta sig själv

Dan Persson och hans partner Hiu Liang erbjuder alternativ sjukdomsbehandling.

TORSBY/BADA (VB)

I Bada gamla skola finns numera ett hälsocenter som jobbar med alternativa metoder. De metoder som används har sitt ursprung i kunskaper som utvecklats inom kvantfysiken. Till sin hjälp har hälsocentret tillgång till en apparat som kan re-gistrera men också reglera och balansera kroppen ner till minsta cellnivå.

– I grunden handlar det om att människokroppen är självlä-kande men när problemen blir för stora klarar inte kroppen

det utan behöver hjälp, säger Dan Persson på Bada Hälso-center.

Man kan likna det vid en dialysbehandling, när njurarna inte klarar att rena blodet behövs det en apparat för att rena blo-det, på samma sätt är det med bioresonans. När kroppen inte klarar att behålla cellerna i sin naturliga frekvens behövs bio-resonans för att hjälpa cellerna tillbaka till rätt frekvens.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20111117

Flygtrassel drabbar resenärerna

Ansvarig för flygplatsen i Hagfors Henrik Ceder beklagar att

flygresenärerna kommit i kläm.

TORSBY/HAGFORS (VB)

Sedan sista oktober har en ny entreprenör fått överta Next Jets kontrakt att flyga linjen Torsby-Hagfors-Arlanda. Men redan från start har samarbetet krånglat.

Flygresenärerna har första veckan kunnat boka biljetter men inget plan eller besättning har funnits att tillgå. Istället har re-senärerna dirigerats om till flygplatsen i Karlstad via taxi från startdestinationen.

– Det är djupt olyckligt att kunderna drabbas på detta sätt, säger Henric Ceder, chef för den lokala flygplatsen i Hagfors.

Nu in på andra veckan har det estländska bolaget Avies tagit in en underentreprenör. Det är det norska företaget Helitrans som i nuläget ska se till att resenärerna flygs från Torsby, Hagfors och till Arlanda, tur och retur. Turen innebär trafik mo-rgon och kväll under vardagar och hade under Next Jets kon-traktstid i genomsnitt sju resenärer per tur eller totalt cirka 6500 resenärer per år. Verksamheten har under det senaste året ökar med drygt 30%.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20111110

– Se, hur han raglar

Petersson var den siste prästen som hade prästgården i Lillbergsgården som tjänstebostad.

TORSBY (VB)

En mycket speciell kyrkans tjänare var Johan Petersson som

verkade som komminister i Dalby 1844–1875. Hans uppträ-dande var inte alltid det man väntar sig av en präst, men sin

tjänst behöll han i 31år.

Han föddes i Kristinehamn 1804, studerade till präst i Uppsala och efter diverse tjänstgöringar hamnade han i Dalby, där han var kvar i tjänst till sitt sista andetag. Till det yttre har han av domprost Bromander beskrivits som ”knubbig, rörlig, gick fort. Hade rikt, grovt, lurvigt, mycket vackert hår, en ovanligt stark och vacker prediko- och mässröst samt ännu i ålderdomen

en utmärkt handstil”.

Under sina Dalbyår bodde Petersson i Prästgården i Lillbergs-gården och de senaste åren i Uggenäs, där man hade tillfällig prästgård en period innan prästgård byggdes i Ransby. Hust-run hade han med från sin tid i Ekshärad. Hon hette Christina Lovisa Elfvendahl och var dotter till prosten Pehr Elfvendal och

hustrun Ester Robsahm.

De hade en son och en dotter, och denna dotter blev mor till den blivande operasångerskan Emma Holmstrand.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20111103

Det är som att lägga pussel

Gruppen som jobbar för bygdeboken om Oleby, fr v: Gunilla

Önnberg, Elsy Bodén, Elsa-Britt Montán, Lennart Finnson,

Lennart Eriksson (ordförande), Elsa Eriksson, Birgitta Hed-ström och Monica Lundell. De som fattas (som också är med

i gruppen) är: Allan Eriksson, Sven och Maja Nilsson, Curt

Åsberg, Gun Stolpe, Gerd Lübeck och Karl-Erik Fryklund.

TORSBY/OLEBY (VB)

Varannan vecka samlas ett dussintal hembygdsforskare i Oleby Folkets Hus. Arbetet med att sammanställa grundfakta har nu pågått i sju år. Den äldsta bebyggelsen i Oleby är från början av 1700-talet.

– Det är som att lägga pussel, säger Gunilla Önnberg, varje hemman eller fastighet har sin egen historia.

Det finns drygt 350 hus som samtliga fotograferas och arbets-gruppen för bygdeboken ser till att plocka upp historien för varje enskild enhet. Till sin hjälp har man deltagare som är

födda på 1920-talet som kan mycket om bygden. Allan Eriks-son och Rune Persson är två personer av dem.

Ett av de äldsta husen i Oleby är den så kallade Herrgården

som förr var ett prästboställe har daterats till 1711. Ett annat gammalt intressant ställe är Torgården. Även Kallkällbrôten i Önneby har en spännande historia att berätta, som i slutet av 1800-talet var Rinns första lanthandel.

– Det har funnits gott om verksamheter i bygden. Fyra butiker, ett slakteri, ett mejeri, en cykelverkstad, ett tegelbruk, en bensinstation, en ångsåg samt ett skomakeri.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20111027

Höstglöd på Kollsberg

Torsby kommun har för fjärde året i rad arrangerat en kul-turvecka där man har intentioner att spegla kommunens

kulturprofil. Under söndagen samlades ett stort antal för-säljare på hembygdsgården. Mat i form av frukt eller grön-saker men också ett brett utbud av lokalt hantverk.

Från östra Ämtervik kommer konstnärsparet Tommy Berg-ström och Angela Lind Bergström som till vardags arbetar med flera olika verksamheter.

Det är båda erkända konstnärer som förutom att måla och erbjuda kurser i måleri också bedriver småskalig verksamhet

med tomatodlingar, äppelmusteri och hönseri.

– Vår musterimaskin är egentligen en italiensk vinpress, men det går utmärkt att även pressa äpplen, säger Tommy som under dagen är upptagen med att ta emot äpplen och medan kunderna väntar mosar dem i en maskin för att direkt föra över

dem till pressen. Ut kommer färdig juice eller must som vi

säger i Sverige. Ett kilo äpplen förvandlas till en liter must.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20111020

År av forskning gav resultat

Tre generationer Dalbyvantar med historia. Paret till vänster är tillverkat av Sann-Ola-Kare Andersson, f 1860, från Sannäs-mon. Hon använde tunn tråd och gjorde blommorna tjocka och mycket påkostade, dessutom flera tunna slingor. Här har

färgen bleknat, men hennes vantar står i en klass för sig.

Det andra paret är tillverkat av hennes elev Tôrp-Mari, Maria Olsson, Branäs. Krusningen är inte lika noggrant utförd, vilket kan förklaras av att Maria tillverkade vantar för sin försörjning.

Till höger är Karin Amundssons ännu inte färdiga vante, Karin som var Marias elev.

DALBY (VB)

I begynnelsen var Ordet. Inte långt därefter kom nålbindnings-tekniken. Enligt en nyutkommen bok i ämnet har man i Israel hittat ett textilt föremål som är 9 000 år gammalt och som är

utfört med denna teknik. Det är det äldsta textila handarbete man känner till.

Den bok där detta omnämns heter ”Vinterblomster” med underrubriken ”Nålbundna vantar från Dalby i Värmland” (Algusta förlag) och är skriven av Elisabeth Jacks Svantesson, som åren 1968–1994 var länshemslöjdskonsulent i Värmlands

län. I samband med sitt arbete blev hon betagen av den vackra vanten och gjorde många resor till norra Värmland

för att samla uppgifter om såväl vante som vantmakerskor.

Boken är vackert formgiven av Anita Stjernlöf-Lund, som till-sammans med författarinnan och nuvarande hemslöjdskonsu-lenten Carina Olsson samt folklivsforskaren Britt-Marie Insu-lander ingått i redaktionskommittén.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20111013

Viktigt kulturarv kan försvinna

Solveig Hedéen blåser i näverluren för att varna för vilddjur.

TORSBY (VB)

– Ett kulturarv håller på att försvinna, läget är akut! säger landshövding Eva Eriksson. Länsstyrelsen för Värmlands län hade anordnat ett möte på Folkhögskolan i Stöllet i slutet av september, för att utreda denna ödesfråga litet mer och få tips och förslag på hur sätrarna kan räddas för framtiden. Med från länsstyrelsens lantbruksenhet fanns också Sara Bodin Olsson och Lise Wickman.

Landshövdingen betonade attdet behövs en ny kulturpolitik,

som vill bevara och utveckla sätrarnas framtid. Det är viktigt att ha sitt kulturarv med sig och det måste föras vidare till nästa generation.

– De unga behöver känna till sin historia och sin bakgrund.

Ett nytt landsbygdsprogram kommer att lanseras 2014, och då gäller det att börja i tid och få in tips och önskningar från allmänheten annars bestämmer någon annan, menade landshövding Eva Eriksson.

Under denna heldag för att hitta idéer för sätrarnas framtid,

deltog ett antal markägare och säterbrukare samt andra in-tresserade. Ingela och Mats Kåreskog, ansvariga för  Kåre-bolssätern har jobbat hårt med olika aktiviteter för att locka

folk till Kårebolssätern. Bland annat var en skolklass på be-sök och fick provmjölka korna, vilket ungdomarna gillade.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20111006

”Ve kunn trô polsken og”

Så här dansades bakmes i Ekshärad.

NORDVÄRMLAND (VB)

”Ve kunn trô polsken og, å dä mä go fart, då gälld dä å hall unna för di anner sôm sving säj i slängpolsken.” Orden är komna från Ingeborg Pettersson, född 1898 i Ginbergsänga,

Ekshärad, när hon beskriver hur man dansade polska i övre

Klarälvdalen för ett sekel sedan. Slängpolskan var den tidens populäraste dans i området, och hur den och andra danser utfördes beskrivs i en nyutkommen skrift av Lars Mattsson, ekshäring bosatt i Skoghall.

Som i huvudsak teoretisk dansare har jag svårt att bedöma

beskrivningarna av de olika danserna i boken, men uppgifts-lämnarna är många och boken innehåller ju så mycket mer än rena beskrivningar.

Som förtjust i gamla värmländska traditioner kastar jag mig över den spiralbundna boken som har fint tryck på kvalitets-papper. Den heter ”Norra Värmland – dans och musiktradi-tioner” och innehåller uppteckningar gjorda 1969-1973 av Lars

Mattsson själv, men han betonar också att han har haft god hjälp av Alf Börjars med rötter i övre Fryksdalen och dessutom av Bibbe-Lott Åsbom Kunze. Det är alltså inte bara fråga om dans utan också om gamla dagars musik.

Text: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20110929

Varvar ner som speaker

– Och matchens sponsorer är... Det är inte bara krångliga

spelarnamn Lasse har att hålla reda på.

TORSBY (VB)

– Vi hälsar våra gäster från Dala-Järna varmt välkomna till kvällens match mot Nordvärmlands FF här på Lillängen i Sysslebäck!

Det är den tredje augusti, det är en solig fotbollskväll på

Lillängen i Sysslebäck och den välbekanta rösten i högtalarna

tillhör Lars-Erik Jonsson, i bygden känd som Lasse Jons. I mer än ett kvarts sekel har denna röst förkunnat laguppställni-ngar, målgörare och resultat när Nordvärmlands FF, tidigare Finnskoga FF, spelar sina fotbollsmatcher på hemmaplan.

Hur många matcher han refererat vet han inte själv, men det måste röra sig om flera hundratal.

Ideellt arbete

– Jag började 1984 eller 1985, säger han själv, strängt taget för att ingen annan var intresserad. Till att börja med var vi tre som skulle alternera, men de andra fick förhinder och det blev snart bara jag kvar.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20110922

Med passion för luffarslöjd

Anna Pettersson har luffarslöjd som passion.

KNAPPÅSEN (VB)

Anna Pettersson i Knappåsen har en annorlunda hobby. Det

började för åtta år sedan. Hon skaffade sig en bok, en rulle tråd och två tänger. Passionen var född. Idag har hon tagit fram egna produkter och hantverket genom hennes händer går i allt snabbare tempo.

– Övning ger färdighet heter det ju, förr tog det en timme att göra en kakpick, idag flätar jag fyra på samma tid, säger Anna.

Det handlar om så kallad luffarslöjd. I Norge säger man tattar-smie och i Sverige luffarslöjd eller metalltrådsflätning. Det är ett hantverk med gamla anor. Man har funnit dragskivor från Persien (nuv. Iran) som daterats till år 500 före Kristus. Till Europa och Norden kom hantverket först på 900-talet efter Kristus.

Redan på 1300-talet skapades speciella lagar mot så kallat   

”löskefolk”, lagar som skulle förhindra lösdriveri. Myndighe-terna ville att medborgarna skulle hålla sig till ett ställe och helst ha någon form av arbete och egen försörjning.

– Genom att skapa något som man sedan kunde sälja eller byta till sig mat och husrum kunde luffarna kringgå lagen, berätta Anna Pettersson.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20110915

Då sågade man med ånga

Eldare Karl-Erik Fryklund, sammankallande i renoverings-gruppen.

TORSBY (VB)

Ångvisslan tjuter gällt och hörs långt i fjärran. Många undrar säkert – vad är det som händer? Svaret är att ”Föreningen Ångrike Fryksdalen” har premiärvisning av enheten ångmas-kin/ ramsåg och tjutet förkunnar att nu startas den gamla ång-maskinen, som i sin tur drar en ramsåg, som förvandlar stora

stockar till plank. Platsen är Oleby i Torsby där Ångrike Upp-levelsepark finns.

Ångmaskinen med tillhörande panna kommer från Fridhems Ångsåg i Torsby, ”Per i Fridhem”, sågade den sista stocken år 1978. Sågen kommer däremot från Dröjsforsens Såg, norr om Väse. Både själva ramsågen och ångmaskinen är riktiga rariteter. Tord Segerdahl, f d rektor för Rikssågversskolan i

Skoghall, framhöll vid invigningstalet, att den 27 augusti 2011, kommer alltid att förbli en riktig högtidsdag för föreningen. Det är unikt att kunna visa denna sågverkshistoriska enhet, efter-som det inte finns några ångmaskiner i drift inom svensk såg-verksnäring i dagens Sverige. En ångmaskin, modell 1901 som driver en ramsåg, det hör till ovanligheterna. Det lär bara

finnas en sådan till i Sverige, i Drängsmark, Skellefteå, som

startas vartannat år i musealt intresse.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20110908

Nu siktar han på ny karriär

Joe Bengtsson drog igång ett skivprojekt, när han fick höra talas om Herberts melodier.

– Ska ve bry ôss ôm nô slikt? sa Herbert när idén kom upp. Men så blev det, och nu är 700 skivor sålda och Herbert Martinsson har tillsammans med sitt spelglada gäng har blivit flitigt anlitad. Fyra nya dragspelslatar har det hunnit bli efter cd-släppet.

TORSBY (VB)

Skivdebut vid 77 års ålder. För denna något ovanliga bedrift svarade Herbert Martinsson, då han förra året tillsammans med sitt spelglada gäng i Herberts gammeldansorkester i Norra Finnskoga gav ut cd:n ”Musik från Lövberget”. Skivan

innehåller Herberts egna dragspelskompositioner, och en

märkvärdighet i sammanhanget är att inte så många känt till

att Herbert själv gjort egna melodier, också några med egen text till. Detta trots att han hanterat dragspelet i många år.

Det var när Joe Bengtsson kom med på bas och med nya

idéer för några år sedan som det liksom lossnade. Han drog igång skivprojektet, när han fick höra talas om Herberts

melodier.

– Ska ve bry ôss ôm nô slikt? sa Herbert när idén kom upp. Men så blev det, och nu är 700 skivor sålda och gruppen har blivit flitigt anlitad.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20110901

Strapatsrikt och vemodigt

Turid Larsson skickar in en kaka i ugnen.

TORSBY (VB)

En gång om året firas Hembygdens Dag på Karmenkynna i Lekvattnet i nordvästra Värmland och man väcker då till liv gamla seder och bygdens innevånare påminns om sitt finska ursprung. Idag bor i Lekvattnet cirka 270 personer, många är ättlingar till dåtidens invandrare, men idag blandas alla natio-naliteter. Finländarna som invandrade till Lekvattnet på 16- och 1700-talen kom från framförallt Karelen och Savolax.

När man vandrar uppför backen till hembygdsgården i Kar-menkynna, och ser alla grå byggnader, sammanlagt 18 små hus, så tänker man ”om byggnader ändå kunde berätta!”

Vilka strapatser man fick gå igenom då man lämnade hem-landet Finland för att bege sig till Sverige och försöka börja ett nytt liv i oländiga skogsbygder. Den bygd, där många ”skogs-finnar” hamnade, var Lekvattnet. Där byggde man upp sina små hus, som alla hade en funktion, till exempel rökstugan,

där det bakades och där man åt sin mat, rökbastu, portlider,

skvaltkvarn och loftbod.

Invandrarna från Finland fick jobba hårt i Värmland för att ut-vinna mark och kunna bosätta sig. Det är svårt idag att kunna föreställa sig hur man kunde klara av dessa tuffa villkor, som man mötte och fick övervinna, för att kunna bosätta sig i skogsmarkerna i nordvästra Värmland.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20110825

Bada herrgård har anrik historia

Katarina Westerdahl ställde om sitt liv från ägarinna till en

dansstudio i Karlstad till en tilvaro som pensionatsägarinna

tillsammans med sin man Sven. Här är det Katarinas

far som blir serverad frukost på en lång bröspade.

TORSBY (VB)

Bada herrgård i Torsby kommun har en anrik historia. Redan 1630 ägde biskopen i Karlstad Sven Benedicti Sågbackens såg med dämningsrätt över Badasjöarna, för att 1649 överlåta rätten till köpmannen Gustav Eriksson. Med Eriksson började

bruksepoken i Bada och den första Stångjärnshammaren

uppfördes, troligen i början av 1650-talet.

Sven och Katarina Westerdahl har ägt herrgården i drygt tio års tid och det är främst Katarinas uppgift att sköta anlägg-ningen som numera drivs som kombinerad pensionatsrörelse

och lantbruk med djurhållning.

– Det har varit pensionatsrörelse här tidigare, säger Katarina,

fru Johanssons pensionat drevs ett tiotal år och hon lockade

gäster med att här fanns en hälsokälla.

Fru Johansson drev sin rörelse från slutet av kriget och fram till 1960-talet. Under kriget togs herrgården över av armén som värn vid gränsen till Norge, och bristen på ved ledde till att bägge flyglarna ”rök”, de blev ved till uppvärmning.

Text och bild: TINA PAPADOPOULOU

Fortsättning publicerad 20110818

Svartkonsten gick ut på att skada

Ivana-Julia, som ansågs vara den sista trollkunniga på finn-skogen, har tidigare presenterats för Värmlandsbygdens läsare. Hon levde till 1969 och sades kunna frammana ond, bråd död.

NORDVÄRMLAND (VB)

När man gör sig omaket att söka i diverse arkiv kan man lätt hitta mängder av berättelser om trolldom och om människor

som ansåg sig ha förmåga att utöva densamma.

Vit trolldom förekom, och då använde man de kunskaper

man trodde sig ha till att hjälpa sig själv och andra. Ofta

handlade det om att bota sjukdomar eller att blidka någon

man ville gifta sig med.

Men lika vanlig tycks den svarta magin ha varit, svartkonsten

som användes i syfte att hämnas, att skada andra eller att tillägna sig sådant som rättmätigt tillhörde andra.

Mest bekant bland dem som utövade svartkonst i norra

Värmland var finngumman Ivana-Julia, som levde till 1969 och som av många anses ha fått många av sina hotelser verk-ställda genom att frammana ond bråd död eller andra olyckor.

Text: TORLEIF STYFFE

Bild: PRIVAT

Fortsättning publicerad 20110811

Asfaltsblomman brinner för andra

Maja Bergström i sin ljuvliga trädgård i Brönäs. På bilderna

här bredvid ses några av alla växter som finns där. Maja är

en kvinna som engagerar sig och brinner för det hon gör. Nu

vill hon bland annat öppna café för arbetslösa och med gemensamma krafter kanske hitta nya idéer till sysselsättning.

Maja Bergström, Brönäs, Likenäs, är asfaltsblomman från

Stockholm, som flyttade till Nordvärmland för cirka 40 år sedan. Maja har haft ett dramatiskt liv, men har tack vare sin livslust och energi klarat alla situationer i livet. Det syns ock-så på hennes trädgård att här finns det nedlagt mycket kärlek och värme. Nyligen deltog hon i Öppen trädgård.

Öppen trädgård anordnades för 18:e året i rad av tidningen Land. 100 privata trädgårdar över hela Sverige höll öppet för allmänheten.

Maja är anspråkslös och säger att hon skapat sin trädgård

genom trial and error (att lära genom att pröva och miss-lyckas) och att trädgården betyder allt för henne.

– Den håller mig vid liv och är en källa till kraft och glädje, utbrister hon.

Förmodligen känner växterna detsamma för Maja. Man be-höver bara se på alla ljuvliga blommor som väller fram ur grönskan – växterna trivs och besvarar Majas kärlek och vård.

Text och bild: INGER VAHLQVIST JANSSON

Fortsättning publicerad 20110804

Vad hände med skogen?

Gammelskog i Nordvärmland.

NORDVÄRMLAND (VB)

Skogsskövling, baggböleri, skumma affärer, girighet, bönder som sålde samma skogar flera gånger, virkesmätare som fuskade. Vad var det som hände i Värmlandsskogen för

snart 200 år sedan?

De stora skogsvidderna i norra Värmland låg vilande i stilla ro utan större mänsklig åverkan i årtusenden sedan den stora isen dragit sig tillbaka för 10 000 år sedan. Nåja, helt stilla var det inte – gropar i marken här och var vittnar om gamla jakt-metoder i stenåldrig tid, boskapen hade sitt viktigaste bete i skogarna, sätrar etablerades, järnhanteringen krävde så små-ningom skog, bränsle och stängselvirke hämtades ur

skogarna.

Men de stora och mest avlägsna skogarna låg ändå länge tämligen orörda. Det fanns gott om träd på nära håll, så varför skulle man då bekymra sig om utskogarna? Medan den od-lade jorden sedan urminnes tider var uppdelad mellan enskilda ägare var utmarken länge samfällt ägd av byarna.

Text och bild: TORLEIF STYFFE

Fortsättning publicerad 20110721

 Kommuner

Arvika

Eda

Filipstad

Forshaga

Grums

Hagfors

Hammarö

Karlstad

Kil

Kristinehamn

Munkfors

Storfors

Sunne

Säffle

Torsby

Årjäng

Vill du köpa lösnummer av Länstidningen Värmlandsbygden?

Våra försäljningsställen

Centerbloggar:

Annie Johansson

Anna-Karin Hatt

Anders W. Jonsson

VÄRMLÄNDSKA CENTERBLOGGAR

Centerkvinnor i Värmland:

centerkvinnornavrmland.centerpartiet.net

Erik Evestam:

evestam.blogspot.com

Hagfors Centerkrets:

hagfors.centerpartiet.net