Klockan ringer kvart i fem på morgonen. Grisarna väntar. Tevebonden Karl Petter har lämnat rampljuset och sköter med glädje sysslorna på Ramstad gård utanför Säffle.
Kostymen och dansskorna är nedpackade. TV4-teamet har åkt hem.
– Dä ä gôtt å få gôre dä en ä bra på, säger en nöjd Karl Petter om sitt arbete på gården.
Ramstad gård ligger som en ö omgiven av öppen åkermark. Den hårda blåsten viner över den leriga gårdsplanen. Karl Petters röda stuga stoltserar med verandan som byggdes lagom till teveserien, Bonde söker fru, spelades in. En ensam adventsljustake lyser i fönstret.
 
I verkstaden bakom föräldrarnas boningshus städar tevebonden och hans far bland verktyg och reservdelar. Det är för blåsigt och blött för att jobba i skogen idag.
– Det är gott med sådana här dagar emellanåt så att man får röja upp lite efter sig, säger han och skjuter upp den dammiga mössan i pannan.
Han är klädd i en välanvänd Championtröja, svarta snickarbyxor och stövlar med stålhätta. Det är varmt i verkstan till skillnad från den nordliga vinden utanför.
 
Bakom Karl Petters röda stuga och föräldrarnas boningshus går två hästar i en inhägnad hage. Det är flickvännen Jonna Larssons bruna valack som går i sällskap med en svart Shetlandsponny.
– Den är blind på ena ögat den där, säger Karl Petter och pekar på valacken.
Han är glad att flickvännen har ett djurintresse, det blir lättare så.
Han sökte kärleken i teve och alla som ville fick ta del av hans dejter med olika tjejer från hela Sverige. Men det var inte i dejtingsåpan han hittade sin prinsessa. Det var på Facebook, den populära mötesplatsen på internet.
– Efter Bonde söker fru var jag ju med i Let’s dance. Under inspelningen bodde jag på hotell i Stockholm och det fanns inte så mycket att göra mellan träningen och inspelningarna så jag satt mycket framför datorn då.
Kärleksbreven fortsatte att strömma in till den charmiga bonden med bred värmländska. Jonna Larsson, 20, från Borlänge var en av dem som skrev till Karl Petter. Det visade sig vara ett lyckokast. Hon har flyttat in i den röda stugan och de planerar för en framtid tillsammans.
 
Väckarklockan ringer kvart i fem på morgonen. Då är det raka vägen ut i grishuset som gäller. Han går till slaktsvinen först, fodrar, skrapar skit, strör bädden med halm och sopar. Suggorna står i ett eget stall och samma procedur upprepas igen. En timme senare går Karl Petter in till föräldrarna och dricker kaffe.
– Det är mamma som har bäst hand med grisarna, jag lär mig hela tiden av henne, berättar han.
 
Var sjätte vecka är det grisning och nya små kultingar ska få plats i stallarna. Inseminationen sköter de själva på gården, liksom kastrering och slipning av tänder.
– När jag var yngre tyckte jag att traktorer och maskiner var roligast, men nu är det mer spännande med djuren. Man ser ju när de mår bra och då är det roligt.
Efter kaffet ses kultingarna över. När de är fem veckor gamla avvänjs de från suggorna. De drygt 70 suggor som finns på gården avlar 1 700-1 800 slaktgrisar per år.
– Om en gris ser hängig ut sprayar jag den med röd färg och så har vi den under uppsikt för att se vad som kan vara fel. Det märks direkt om det är någon som inte är riktigt kry. För det mesta mår de bra och är friska.
 
– Här skulle man kunna bygga en lösdrift.
Karl Petter stegar upp en stor rektangel längs med långsidan av det rödmålade svinhuset. Han pratar om att bygga om för att driva gården ekologiskt. Då krävs att grisarna får vistas utomhus hela året. Djuren ska få bete sig så naturligt som möjligt. Ett annat krav är att minst hälften av fodret ska odlas på den egna gården och att odlingen sker utan konstgödsel.
– Ett bra år är vi självförsörjande på foder. Då producerar vi cirka 500 ton.
Till gården hör 100 hektar åkermark och 450 hektar skog. Ett hektar är lika stort som två fotbollsplaner. I skogen tillbringar Karl Petter mycket tid under vinterhalvåret. Efter frukosten vid tio tar han bilen till granskogen som ligger i anslutning till gården. Där står en blå Rottne, en skördare, och väntar i skogsbrynet. Karl Petter körde skogsmaskiner i fyra år innan han bestämde sig för att ta över gården hemma och köpa en egen avverkningsmaskin.
– Jag tycker fortfarande att det är kul med skogen. Att vara bonde ger en oändlig variation i arbetet. Det är det som gör det till ett oslagbart jobb.
 
Blåsten håller i sig, det blir inget skogsarbete idag. Istället blir det pysslande med sådant som annars inte hinns med. Städning till exempel.
– Jag är faktiskt jäkligt stolt över att vara bonde. Det är inte alla som kan eller får vara det.
Livet har återgått till det normala efter hysterin kring de populära serierna där Karl Petter har blivit en folkkär ikon.
– Jag hoppas att det har blivit lite mer statusfullt att vara bonde efter teveserien. Det är ju världens bästa jobb.
 
Någon teveprofil i Stockholm vill han inte bli, men visst suger det lite i magen när han tittar på programmet Let’s dance.
– Det har varit jättekul och jag är glad att jag har gjort det. Jag har utvecklats mycket och lärt känna många nya människor. Jag är ju inte en person som bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker, det är väl därför jag vågar göra sådana här grejer.
Han tar av sig mössan och rufsar runt i det självlockiga håret.
– Man känner sig väl inte direkt sexig när man går runt här i ladugårdsstövlarna, men det är klart att det är ett lyft för självförtroendet när man får höra det av andra, ler han.
Karl Petter får fortfarande en och annan flirt på Facebook, där han håller kontakten med nya och gamla vänner. Men det finns bara en som fångar hans intresse, förutom grisarna förstås.
 
Anna-Karin Nyman
 
 
Kärlek och svinlängor på Ramstad Gård
2009-01-29
Alla grönsaker som familjen behöver odlar mamma Lien i trädgården. Här plockar hon bönor. Fukt och värme 
ger två skördar om året Dä ä gött  å få göre dä en ä bra på, säger en nöjd Karl-Petter om sitt arbete på gården.
I början av januari kom Chayanan Chinsang hem från Huai Mek i norra Thailand, där hon växte upp. Under den månad de har varit borta har hon, och hennes son Wave, hunnit med att skörda riset, rensa ogräset i sockerrörsodlingarna och sett till de nyplanterade träden på sina fält. Nu är hon tillbaka i Grums och planerar för framtiden och för nästa odlingssäsong. 

När jag frågar var de stora skillnaderna mellan Sverige och Thailand är svarar hon direkt:
— Det kalla klimatet och maten. Annars är skillnaderna inte så stora. Ser man till de kulturella skillnaderna är Thailand ett land där man visar stor respekt för de äldre. 
Det var för sex år sedan hon kom till Värmland på semester för första gången. Redan året därpå var hon tillbaka igen. Då bestämde hon sig för att stanna för gott. Hon planerar nu att starta eget företag i Sverige, samtidigt som hon driver jordbruk i Thailand på distans. 
Marken hon har köpt motsvarar cirka två hektar och ligger vid Chanuman nära gränsen till Laos. Detta är ganska mycket med thailändska mått. Jordbruksmark i Thailand är eftertraktat, antalet köpare är många och priset ligger ofta högt kring städerna. 

I gränstrakterna är marken däremot billigare, men så är det också tre timmar bilresa dit. När jag frågar hur hon bär sig åt för att sköta marken svarar hon:
— Min mamma Liem har hjälpt mig att plantera sockerrör och träd under året. Och när jag var hemma i december ställde hela min familj upp för att skörda ris, lasta sockerrör och rensa ogräs på fälten. Vi hjälps åt helt enkelt.

På sina fält odlar hon i huvudsak tre olika grödor; ris, träd för möbelsnickeri och sockerrör. Sockerrören planterade hon i oktober och de växer i ett år innan de skördas och levereras till fabriken. Sockerhalten styr ersättningen som normalt ligger mellan 800 – 900 bath per ton (200-225 kronor per ton). 
Chayanans kommer från en jordbrukarfamilj. Föräldrarna äger idag bara ett hektar. Ägorna var betydlig större när hon var liten eftersom hennes mamma råkade ut för en svår bilolycka. För att kunna betala sjukhusvården var de tvungna att sälja en stor del av jordbruksmarken. I Thailand finns det nämligen ingen fri skola, sjukvård, pension eller social välfärd. Det måste var och en betala själv. 

Trots att Thailand är ett relativt rikt utvecklingsland, och fattigdomen har minskat, är det ett av de mest ojämlika länderna i Sydostasien. De fattiga bor på landsbygden, främst i landets norra, nordöstra och sydligaste delar. De har ofta låg utbildningsnivå och arbetar i jordbruket, ofta helt utan maskiner. Maskiner är dyrt och få jordbrukare har råd med stora investeringar. Detta betyder att Chayanan och hennes familj kultiverar marken för hand, eller med små dieseldrivna jordfräsar. När fälten är bearbetad sår de riset. Vid skörden är skäran det viktigaste redskapet. Hon ser en stor skillnad i sättet att driva jordbruk i Sverige jämfört med Thailand. I Sverige är gårdarna mycket större med fler dyra maskiner. Att äga mark här innebär en större rikedom här än i hemlandet.
För thailändarna är riset lika viktigt som potatisen är för oss i Sverige. Risplantans tillväxt tar fyra månader, och på de flesta håll i Asien får man två skördar per år. Förutsättningarna för att det ska bli en bra skörd är fukt och värme. Fälten fylls därför med vatten i lagom nivå allteftersom plantorna växer. 
Hela 60 procent är sysselsatta inom jordbruk- och fiskenäringen. Men det svarar bara för tolv procent av landets BNP. Ris är den huvudsakliga grödan och landet är världens största exportör av ris. Den största andelen exporteras till Japan, USA och Nederländerna. 
Det är inte utan orsak som Thailand av omvärlden kallas för Asiens risbod. De senaste åren har Thailand tredubblat sin jordbruksproduktion genom att utöka odlingsbar areal, bevattningssystem, införandet av konstgödsel och högproduktiva grödor.
Chayanan berättar att jordbrukarna i Thailand ofta arbetar hårt från gryning till skymning året runt. De tar bara ledigt när risskörden är bärgad i april, och när nya risplantor ska planteras. 
Många har kor, men också ankor. Fisk odlar de i vattnet på risfälten då de lever i samma miljö som riset produceras. På det sättet har de både ris och fisk i slutet av säsongen.

Om Chayanan skulle vara hemma i Thailand skulle hon absolut arbeta med det hon är utbildad till – lärare i naturvetenskap. Detta trots att en lärare i Thailand inte tjänar mer än 2 000 kronor per månad. Saken är bara att hon trivs så bra att hon bestämt sig för att stanna kvar i Sverige, åtminstone till dess att Wave är vuxen. Därför vill hon starta eget företag, men om det blir thaimassage eller import av thailändska produkter är inte helt klart ännu. Oavsett hur det blir kommer hon att fortsätta att vara jordbrukare på distans och planerar redan för nästa odlingssäsong. 

EvaLena Heinered
evalena.heinered@mittaus.se
mailto:evalena.heinered@mittaus.seshapeimage_6_link_0
Svenskens favoritblomma alla kategorier är tulpanen. Kanske för att den bär med sig en försmak av våren. Idag, den 15 januari som också benämns Tulpanens dag drar tulpansäsongen igång på allvar. Den kommer under mörka vintermånader sprida trivsel ända fram tills det att påskliljorna tar över i påsk.

Under tulpansäsongen kommer omkring 125 miljoner tulpaner av cirka 400 sorter drivas fram i våra svenska växthus.  Svenskarna är faktiskt det folk som köper flest tulpaner i hela världen. Finnarna hamnar på andra plats och danskarna på tredje så det är här i norden som tulpanintresset är som störst.

Hela 90 procent av alla tulpaner som säljs i Sverige är framodlade i landet. Handelsträdgårdar från söder till norr ser till att det under säsong alltid finns fräscha tulpaner i butikerna. I augusti kommer tulpanlökarna från Holland, de planteras här och får vila i speciella kylrum tills det är dags att ta in dem i varma växthus där de snabbt växer upp vår mest älskade snittblomma.

I år firas Tulpanens dag för 19.e året i rad. Det blir utdelning av tulpaner i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Kalmar och Härnösand.

Mari Nälsén
mari.nalsen@vby.se
mailto:mari.nalsen@vby.seF0E241AC-9E24-4BA2-9A45-225BB063ED6D.htmlshapeimage_7_link_0
Tulpanens dag