12 februari

För 15 år sedan blev Tyskland för trångt för Wolfgang Herwig. Han tog med sig sambon Simone Rothenpieler och flyttlasset till värmländska Sunnemo. Där, mitt ute i skogen driver han Huskyfarm Björkilsätern. Och hans arbetskamrater är 16 Siberian Huskys.
I Sunnemo svänger man av mot Älgsjön och sedan är det bara skog. Kilometer efter kilometer. Jag förväntar mig nästan att få se en vargflock bakom varje krök. För det här är vildmark, riktig vildmark. Så öppnar sig skogen och ett skogstorp blir synligt mellan granarna. Och att jag har kommit rätt bekräftas av ljudet. 16 hesa stämmor ömsom ylar och ömsom skäller av glädje när det kommer besök.

Wolfgang jobbar som vildmarksguide och hans småskaliga turistverksamhet rymmer mer än bara hundarna. Under sommarhalvåret arrangeras huskyvandringar, älgsafari, äventyrsdagar och trollvandringar. Allt mycket populärt för främst de turister som kommer från Europa. Att han bor i marker där det strövar såväl lo som björn och dessutom är ett känt vargrevir är bara ytterligare en faktor som bidrar till framgång.
– Turisterna vet om att det är nästintill omöjligt att få se ett vilt rovdjur som vargen men tanken på att den finns därute gör att turen blir mer spännande, säger Wolfgang och ler. Han har själv haft förmånen att se alla tre.
– Men björn har jag bara sett en gång häromkring.

När vi närmar oss hundgårdarna blir det väsen. Svansar viftar och hundarna krumbuktar sig för att locka oss att komma till dem först. Polarhundar som de är bor hundarna utomhus året runt. Värmen inomhus gör att de aldrig skulle trivas där. I hundgårdarna bor de två och två. Ofta bor en ung hund tillsammans med en äldre för att socialiseras.
– Vi sysslar inte med uppfödning och vi köper bara valpar från välkända kennlar som har duktiga slädhundar, berättar Wolfgang. Hundarna stannar här hos oss hela livet. Att ta ur eller ta in en vuxen hund i flocken skulle rubba balansen i den.
Flockledaren är dock densamma år efter år. Det är Wolfgang själv.

Wolfgangs hundspann består av sex eller åtta hundar. Och till skillnad vad som visas i filmer varierar hundarnas plats i spannet.
– Jag har sex hundar som jag kan använda som ledarhundar. Jag har i allmänhet två, en ledare och en ”co-driver” som går med för att lära sig. Men visst har alla hundar sin givna plats.
– Man behöver starka hundar längst bak vid släden så där har jag de stora starka hanarna. I mitten av spannet behöver det vara balans både i draget och i flocken så där har jag oftast tikar. Som ledarhund behövs smarta hundar som är lydiga. Jag styr dem med rösten. Ledarhundarna kan vara såväl hane som tik och det är inte ovanligt att jag har en av varje.
Det är alltid Wolfgang som kör släden. En och en får turisterna följa med på åktur. Sedan fikar man tillsammans och gästerna får hjälpa till med hundarna.
– Vi tar bara emot par, familjer eller smågrupper, så att jag har personlig kontakt med alla mina gäster. Därför kan jag erbjuda en hög kvalitet i alla mina aktiviteter, säger Wolfgang.

Vi vandrar längs hundgårdarna och träffar hundarna. Wolfgang berättar om deras specialiteter och egenheter. Det här är en man som lever för sina hundar. Och att de lever för honom visar de tydligt när vi går in och hälsar på dem. Jag får träffa blyga unghunden Solveig, den 13 år gamle Amarock som ser ut precis som en varg och busige ettåringen Chatanga bland många andra. Den ena hunden är inte den andra lik trots att de allihop är av samma ras. Det beror enligt Wolfgang på att Siberian Husky är avlad på duktiga draghundar och inte på utseende och det är därför det blir varierat yttre.

Huskies behöver mycket motion och konditionen är en förutsättning för att de skall orka dra. Om det är riktig vinter kan de dra tio mil om dagen, fyra dagar i veckan.
– Men riktig vinter är det sällan nu för tiden, suckar Wolfgang.
Istället drar hundarna hans ATV eller en barmarksvagn på hjul och går på promenader. Dessutom anordnas huskyvandringarna året om. Man får ett bälte runt midjan och en fjädrande lina fast i hunden. Sedan bär det av över stock och sten som en slags kraftvandring med hunden som draghjälp.
— Det är jobbigt, skrattar Wolfgang.
De senaste vintrarna har han erbjudit slädhundsturer vid Säfsen Alpin i Fredriksberg en dag i veckan på grund av den dåliga snötillgången i Sunnemo.
– Det är jätteviktigt att samarbeta med olika anläggningar och arrangörer i ens närhet.

Sommartid är det för varmt att göra någonting alls med hundarna annat än vanliga promenader.
– Då har de semester och ligger här med solglasögon och äter glass, säger Wolfgang.
Kanske är det därför som Huskyfarm Björkilsätern är så välbesökt på sommaren som den är.

Mari Nälsén
mari.nalsen@vby.se
www.vby.se

2009-02-12

De traditionella skogsbönderna minskar medan vedhuggarna ökar. Mellan fem och tio personer omkommer under skogsarbete varje år och det inträffar cirka 3 000 allvarligare olycksfall. Projektet Säker skog arbetar för att skogsbruket skall bli säkrare och ett steg på vägen är de säkerhetsträffar som just nu pågår för fullt i Torsbytrakten.

I samarbete med Mellanskog, Skogsstyrelsen, lokala redskapshandlare, Husqvarna, Skogsägarna, LRF och Studieförbundet Vuxenskolan har projektet Säker skog börjat arbetet med att bjuda in självverksamma skogsägare till säkerhetsträffar. Under våren 2009 gör man ett nedslag i Torsbytrakten, sedan fortsätter man med Hagfors, Munkfors, Sunne för att så småningom ha betat av hela länet.
— Syftet är att informera om hur man kan minska riskerna vid skogsarbete med motorsåg, berättar Bo Andreasson, från Sunne som är projektledare.
Bo själv har arbetat som naturbrukslärare och hugger årligen många kubik med ved såväl till det egna huset som till sonens.

Säkerhetsträffarna kallar han för en trestegsraket som kommer att avfyras med buller och bång med en skogsdag i slutet på april.
Och den raketen är redan tänd. Bo Andreasson har sparkat igång med två av de så kallade upptaktsträffarna där skogsägarna får en mängd information om varför det är så lätt att det händer en olycka och vad man gör för att förhindra den. Ikväll är det dags för den tredje träffen av fem som hålls i Östmark innan man nästa vecka håller träffar i Stöllet och centrala Torsby.

I mars drar man igång med den andra delen. Träff i butik heter den. Skogsägaren skall ha med sig den utrustning han eller hon använder i skogen. Man kontrollerar att utrustningen är som den ska och butiken har reducerade priser på utrustning under kvällen. Man lär sig också att slipa kedjorna rätt. Dessutom poängsätts utrustningen. Poängen tar man sedan med sig till nästa träff och den som då får mest poäng blir säkerhetsmästare och vinner ett fint pris.

Fram i april är det dags för en skogsdag.
– Då kommer vi kontrollera arbetstekniken, berättar Bo. Vi kommer att ha en fällningstrapp på plats och duktiga instruktörer. Dessutom kommer vi visa hur man röjer på bästa sätt.
Vad hoppas ni uppnå med de här träffarna?
– Vi vill att man skall tänka på hur man beter sig rätt i skogen och att man har utrustningen i ordning. Kanske har man en hjälm liggande som är 15 år. Den är gammal och spröd och skyddar inte. Därför skall man inte heller använda den. Sedan hoppas vi att skogsägare skall rannsaka sig själva och fundera på om de har den kunskap som krävs för att hantera en motorsåg. För de som har den självinsikten vill vi introducera motorsågskörkortet.

Motorsågskörkortet kan man ta på tre olika sätt. Tycker man att man kan hantera en motorsåg kan man ta kontakt med en utfärdare och köra upp. Man kan också gå en tredagars kurs eller ta det via en studiecirkel. Motorsågskörkortet består av flera steg: A, om man bara skall kapa ved, B för trädfällning och C om man skall arbeta mer professionellt i skogen, dessutom finns D och E-kurser för de som vill lära sig specialarbeten som bland annat linjearbetare. För att få gå B måste A klaras av först och så vidare.

Skogsbönderna, de som huggit sin egen ved och gallrat sin egen skog sedan ungdomen och har en gedigen kunskap om manuellt skogsarbete minskar. Däremot ökar de skogsägare som inte tidigare kommit i kontakt med skogen, de som en gång om året vill hugga några pinnar ved eller fälla ett träd.
– Det är väl främst den senare målgruppen som vi vill nå, menar Bo, men tillägger i samma andetag att det faktiskt är bevisat ätt det är de som är vana motorsågsmän/kvinnor som har flest ovanor och tar till farliga metoder.
— Ta bara det där med att gå ut och ta reda på vindfällen. Det gör inte de professionella på egen hand utan är alltid två, men det går skogsägarna ut och gör själva. Det är så lätt att olyckan är framme.
Men han är snabb att lägga till att även om olycksrisken många gånger är stor så lever vedhuggare och skogsmän längre och är friskare än resten av befolkningen.

Mari Nälsén
Mari.nalsen@vby.se