I Utterbyn, en halvmil nordost om Torsby, ligger ”Bovilgården”, där den rikskände serietecknaren och konstnären Bo Vilson, signaturen ”Bovil” uppförde ett bostadshus 1943 för sig och familjen. Bo Vilson avled redan sex år senare, endast 39 år, men än i dag står huset kvar och minner om en man med en nästan övermänsklig skaparkraft. Hela huset bär spår av konstnärskapet, genom tak och väggmålningar, fantastiska sniderier och stensättningar, och naturligtvis teckningar och tavlor från konstnärens korta men intensiva liv. Bo Vilsons äldste son, Björn, som kärleksfullt förvaltar gården, tar emot på gårdstunet. Naturen har klätt sig i vit skrud och när vi kliver över tröskeln till konstnärsgården fylls vi av en känsla av frid och hemtrevnad. Det är som om väggarna absorberat den naturälskande konstnärens själ och bevarat den där, trots att det är 60 år sedan han gick ur tiden. På ett öppet möte nyligen diskuterades Bovilgårdens framtid som är en aning oviss. Risken finns att konstnärsgården efter moder Annas bortgång för några år sedan, kommer att splittras och att Bos alla teckningar och konstverk skingras med vinden. Det har därför bildats en arbetsgrupp i Torsby som jobbar för gårdens framtid och som för närvarande består av åtta inflytelserika personer. — Det är fröet till en ekonomisk förening, säger Berit Juhl, som är en av de drivande krafterna i gruppen. — Vår vision är att kunna öppna gården för allmänheten och låta den bli en kultur- och minnesgård, säger Berit. — Vi ska kunna ha guidade visningar här och pånyttföda den konstnärskoloni som en tid fanns i gårdarna runt Sirsjön. Här fanns Anna Sahlström, Erling Ärlingsson, Paul Piltz och många fler. I dag finns ju Sahlströmsgården, Heidruns bokcafé och konstnärsgården i Vägsjöfors i den nära omgivningen. Vår mening är att den mycket speciella Bovilgården förutom guidade visningar också skall kunna hyras ut till allmänheten för småkonferenser, studiegrupper, utställningar, musikaftnar, föredrag och andra kulturverksamheter. Tecknaren och målaren Bo Vilson föddes på Kungsholmen i Stockholm en höstdag 1910. Han flyttade sen med familjen till Södertälje, där han växte upp. Bo visade tidigt prov på en stor fantasi och skaparkraft innan han tog tag i sitt största intresse, att teckna och måla. Han ville helst av allt bli konstnär, något som fadern, verkmästaren Gustav Vilson, inte såg med blida ögon. Konstnärskap var inget yrke att försörja sig på. Tack och lov var mor Ellen av en annan mening. Hon kom från en konstnärssläkt och skrev själv poesi och spelade musik. Bo gick en Hermodskurs i teckning och målning bakom faderns rygg och den gedigna kursen blev starten på en strålande konstnärskarriär. Han gjorde hundratals teckningar och målarstudier som han fick bedömda. Efter rekryten fick Bo Vilson frilansuppdrag på olika ställen i Stockholm med ett stort kontaktnät som följd, och som 21-åring fick han sitt första honorerade uppdrag. Han vann en affischtävling för ”De blindas dag” som gav honom 150 kronor och råg i ryggen. Efter det fick han många fler affisch- och reklamuppdrag och tjänade bra enligt tidens penningvärde. För Svenska Kennelklubben tecknade han 1937 affischen med två vinthundar, som blev en klassisk bild som används än i dag. Så blev det uppdrag för olika tidningar och bokförlag där han gjorde illustrationer och ofta ritade omslagsbilden. Det tog inte lång tid förrän Bo utvecklats till en av de bästa tecknarna i Sverige. Han slog ihop för- och efternamn och kallade sig ”Bovil,” en signatur han blev mest känd under. När Albert Bonnier skulle ge ut den klassiska sagan ”Tusen och en natt” som serie, sökte Bonnier upp Bo Vilson personligen och skrev kontrakt. Bo hade då tre olika serier på gång, bland annat sin egen ”Flygkamraterna” i FIB och “Fältskärns berättelser” av Zacharias Topelius i Levande Livet, men han arbetade snabbt och ihärdigt och klarade dem alla. — Hans fantasi var som ett flödande källsprång, säger sonen Björn. Tusen och en natt, som också exporterades till utlandet, blev känd bland annat för de sensuella kvinnorna, något som Bo var en mästare på. Han tecknade och skrev också en egen saga om Björn och hans Nalle, som i drömmen var med om fantastiska ting. Boken kom ut i början av 1940-talet och hade titeln ”Lille Björns radiofärd bland stjärnor och moln.” Naturälskaren Bo Vilson längtade hela tiden ut på landet. Paret cyklade omkring och letade drömtomt över hela Sverige, men fastnade till sist för Utterbyn i Torsby. De började med att köpa ett sädesmagasin som skulle rivas. Av det gamla timret uppfördes 1943 Bogården som Bo själv ritat och som blev ett älskat hus. Under de sex år Bo Vilson hade kvar att leva hann han skapa ett konstnärshus, i stil med Carl Larssons Sundborn. Han måste ha varit begåvad med en unik fanstasi och drivkraft. Det var som om konstnären under denna korta tid hann med att göra en konstnärs hela livsverk. Han hade till exempel aldrig tidigare jobbat i trä när han med yxa och kniv, från en meterhög tallstubbe på rot, hög ut en sagoprinsessa. Som inflyttningspresent av hustruns mor fick familjen en gammal och ganska unik lampkrona. För att hitta ett passande upphänge till den, skulpterade Bo ut en vacker kvinna i Tusen och en natt-stil och naturlig storlek, ur en limmad stock. Han arbetade med den i en månad och sedan var kvinnan klar att bära upp lampan. För att hindra barn och hundar att springa ut och in i storstugan satte han upp en skulpterad grind och gömde låsknappen finurligt mellan kvinnans bröst. Ur en gammal buffé skulpterade Bo Vilson ut träreliefer ur nordiska gudasagan, bland annat reliefen ”Ragnarök,” som skildrar Odens och Tors strid mot Fenrisulven och Midgårdsormen vid världens undergång. — Pappa var en utpräglad familjefar, säger Björn, och mamma var pappas stora inspirationskälla. Han satt ofta uppe på nätterna för att hinna teckna alla sina serie- och illustrationsuppdrag för Åhlén & Åkerlunds förlag. 1949 börja Bos hälsa att vackla och samma år i december avled han, endast 39 år gammal. Bogården har genom 60 år fått stå kvar i sitt ursprungliga skick. Huset och den stora ateljén på övervåningen är fyllt av originalbilder från affischer, serier, sagor och tidningar. Här hänger också konstverk i olja och akvarell. — Far lämnade inte bara efter sig sin stora tecknarproduktion, säger Björn, utan också en mängd personliga skrifter som ger uttryck för hans livssyn. Hans tankar kring livsfrågorna, vetenskap och religion är i dag brännande aktuella. Det finns också långt komna planer på att ge ut även dem i bokform. — Tre portalfigurer i seriesverige stöder projektet att rädda Bovil-gården i Utterbyn med dessa konstnärliga skatter för eftervärlden, berättar Björn. Det är Lasse Åberg, Sture Hegerfors och Fredrik Strömberg, ledande representanter för Svenska Serieakademin och Svenska Seriefrämjandet. För att det här kulturprojektet ska kunna förverkligas konkret krävs nu också ekonomiskt stöd från intresserade sponsorer, donatorer och kulturstödjande institutioner. Det praktiska stödet och engagemanget finns redan från många, säger Björn Vilson. Gunhild Hernström gunhild.hernstrom@telia.com Ett besök på Bovilgården
2009-02-04
Varje år sår Gudrun Johannesson i Fisketjärn, Grums över 300 sorters fröer. Redan nu har hon börjat med perennerna. Dags att så sommarens blommor Min fars fantasi var som ett flödande Källsprång säger Bo Vilsons son Björn Vilson.
Trots att snön fortfarande ligger tjock på sina ställen är våren på gång. Det börjar bli dags att så de sommarblommor som skall pryda rabatter och lådor i sommar. Gudrun Johannesson från Grums sår omkring 300 sorters fröer varje vår, och här delar hon med sig av sina bästa tips. Gudruns visningsträdgård i Fisketjärn i Grums är välbesökt. Omkring 600 trädgårdsentusiaster kommer varje år på besök för att se och inspireras av en blomsterprakt utöver det vanliga. För varje år som går blir den dessutom alltmer prunkande. – Jag är ingen ungdom längre och tänker varje år att jag skall trappa ned, men när frökatalogerna kommer blir jag som förbytt. Men jag tycker ju att det är så roligt. Frågan är om hon är medveten om hur hennes ögon glittrar när hon pratar om sin trädgård. Men andra ser det och det är ju väl känt att om man tycker om sina växter så växer de och frodas. Kanske är det därför som trädgården lockar så många besökare. På övervåningen i Gudruns hus har flera av sådderna börjat gro. Den 10 januari sådde hon de första av perennfröna. Hon börjar med dem i januari och de följs sedan av sommarblommor och grönsaker i februari, mars och ända fram till i april beroende på hur snabbväxande de är. – Man kan med fördel så perennerna på hösten men eftersom jag lever med trädgården hela säsongen från januari till oktober brukar jag vara ganska mätt på den och vill inte börja så då. Mättnadskänslan varar inte särskilt länge dock. Strax före jul kommer frökatalogerna med posten och då är det dags att börja planera för kommande sommar. I ett kollegieblock har Gudrun antecknat alla sina sådder. Sedan för hon in allt i datorn där det nu finns dokumenterat allt som såtts sedan 2001. Hon har sått fröer i hela sitt vuxna liv och har på det sättet skaffats sig massor av erfarenhet om vad som fungerar eller inte. Under jul och nyår besökte Gudrun sin son i Los Angeles och passade på att plocka med sig frön därifrån. Hon visar upp en sålåda där hon själv textat: Frön från LA, växte nedom Hollywoodskylten. – Det skall bli kul att se om de tar sig, säger hon och visar en bild på växten som mycket riktigt växte nedanför den berömda Hollywoodskylten. Jag försökte klättra upp till skylten för att se om det fanns fler plantor. Men polisen stod däruppe och skrek åt mig att stanna annars skulle jag bli arresterad, skrattar hon åt minnet. Naturligtvis fanns frökatalogerna med på resan också. – Det var en speciell känsla att sitta under en palm och bläddra i frökataloger. För tillfället är det bara ett tiotal frösådder i Gudruns teverum. Successivt kommer det att öka på innan hon slutligen kan flytta ut alla plantor till verandan och de tre växthusen. – Om några månader får jag inte plats att se på teve utan måste flytta ut teven ur rummet för att alla plantor skall få plats. Så här gör du. Planering Innan det är dags att så kan det löna sig att planera. Plocka fram allt som behövs i form av jord, krukor och etiketter. Krukor och sålådor skall vara noggrant diskade för att inte sådden skall mögla. Gör en lista på de fröerna och sortera dem i grupper efter hur de skall sås. Jord (bild 8346 bildtext: Använd jord av god kvalitet) Gudrun tycker att man kan lägga lite extra pengar på en bra jord. Lägger man ned tid och pengar på att så frön är det viktigt att ha så bra förutsättningar som möjligt. Sådd: (bild 8354, Bildtext: vattna noga) Bild 8360 bildtext: Så, små dammlika frön kan med fördel blandas med akvariesand för att lättare spridas) (8373: Större frö kan plockas upp och placeras ut med en penna) När det är dags att så lägger Gudrun riktig plantjord och botten på krukan. Detta för att det inte skall vara så bråttom att skola om plantorna. Över jordlagret läggs en grusbädd för att det lättare skall gå att få rötterna att släppa när omplantering skall ske. Sedan är det dags för ett lager med såjord. Skaka ihop och platta till och vattna. Gudrun lägger sedan fröerna på jorden, hon petar inte ned dem. Är fröerna mycket små kan man blanda akvariesand i påsen och strö ut över såbädden. För lite större frön kan man med fördel ta en penna som hjälpmedel. När fröna fått kontakt med jorden strör Gudrun på perlit för att sådden skall hållas fuktig och varm och trycker till. Sedan är det bara att vänta. När fröerna grott och växt en del kan man titta så att inte plantorna växer för tätt. Istället för att rycka bort överflödiga plantor kan man klippa bort dem med en nagelsax så skadas inte rötterna på de kvarvarande. Skolning/omplantering (8420: När fröna grott och man kan se några bladpar är det dags för plantorna att skolas isär. Den lilla plantan får sin egen kruka och ny näringsrik jord. Lägg sand i botten som dränering och fyll på med bra plantjord. Gudrun använder en gaffel för att lirka loss plantan och sätter sedan ned den i krukan ända ned till hjärtbladen (det första bladparet) och trycker till. Beroende på när den är sådd kan plantan behöva skolas om till större krukor upp till fyra eller fem gånger innan det är dags att plantera ut den. Gudrun använder ingen extra näring vid första omskolningen men vid de följande tillsätter hon ett par korn hönsgödsel i krukan. Gudruns bästa tips på en lyckad frösådd • Om du tar egna fröer så måste fröer som ligger inbäddade i en frukt eller ett bär sköljas och rensas noggrant. • Hårda fröer hos exempelvis ärtväxter kan behöva luckras upp lite innan de sås. På stora fröer kan man fila lite på skalet och små frön kan man skaka i en liten burk klädd med sandpapper. • Så glest eftersom en för tät sådd gör det svårt att sköta om plantorna. • Vissa frön skall blötläggas i ljummet vatten. I en burk är inte vattnet ljummet särskilt länge. Att blötlägga i en liten termos med ljummet vatten är däremot förträffligt. • Luktärter skall planteras i en djup kruka. Knipsa av toppen när den växt en decimeter. • Om man sår lobelia kan man med fördel blanda kant- och hänglobelia för att få fylligare plantor. Mari Nälsén mari.nälsén@vby.se mailto:n@vby.se3639D58D-6BD3-470C-9B2A-381E811AB10C.htmlshapeimage_7_link_0