Vårterminen 2008 var den sista i Segmons skola. Tre av de fyra lokalerna gapar tomma, liksom alla de byggnader som en gång innehöll affärer, post, bank, frisör och bageri i ett då blomstrande samhälle. Men under ytan till det som verkar vara helt dött sjuder det av försiktig framtidstro om att man fortfarande skall kunna “leva och bo i Segmobygden”.
Det är så det heter, leaderprojektet som just nu drivs i Segmon. Man har fått pengar för att kunna ta reda på vad som är gångbart i ett sådant litet samhälle. Vad behövs för att man ska just kunna leva och bo i Segmobygden?
I köket i Knutpunktens lokaler sitter de. Eldsjälarna som vägrar låta sig tryckas ned av dystra prognoser. De som vill höja statusen på samhället, de som vill ge ungdomarna en vettig fritid och de som framför allt vill skapa en positiv framtidstro och utveckling i Segmon. Det är Hans Lundborger, ordförande i Segmons byaråd tillika projektledare i Bo och leva i Segmobygden, det är Laila Johansson som är projektanställd för att på heltid arbeta med projektet, det är Ingela Svedinger som också sitter i styrelsen i byarådet och det är Gunilla Kristiansson, styrelseledamot i Segmons Folketshusförening tillika ansvarig för kulturen i bo och leva-projektet.
Segmon träder in i historien någon gång i mitten av 1540-talet. På 1800-talet bestod samhället av tre stora jordbruk och gick under namnet Segermon.
— Det är ett så mycket vackrare namn än Segmon, jag förstår inte varför de skulle ändra på namnet, klagar Ingela.
Vad Segermon betyder finns det flera teorier om. Några tror att det för länge sedan utkämpades ett slag här som svenskarna vann. Andra tror att det är för att det är lerigt och blött – segt – i marken.
Namnet förkortades av Bergslagens järnväg som drogs förbi i slutet av 1800-talet. Varför vet man inte riktigt.
— Det är lite konstigt att de två närliggande stationerna Slottsbron och Värmlandsbro fick behålla sina namn, trots att de är längre än Segermon, tycker Hans.
Under större delen av 1900-talet låg i Segmon, Kyrkebyns sulfitfabrik som hade rykte om sig att göra den finaste pappersmassan i landet. Successivt byggdes samhället upp runt industrin och det blomstrade. Här fanns flera affärer, kiosker, bageri, slakteri, post, bank, frisör och café. Segmon hade också såväl eget hockeylag som bandy- och fotbollslag.
— Jag flyttade hit på 1960-talet från Säffle och behövde aldrig åka någonstans. Allt jag behövde fanns här, berättar Gunilla.
1979 lade man ned Kyrkebyns bruk och då började det sakta gå utför med Segmon.
– Först stängde Ica och sedan plockades verksamheter bort allteftersom, säger Hans.
1995 drogs E18 och järnvägen om och det blev dödsstöten för Segmon. Samma dag som E18 invigdes och trafiken drogs förbi centrum stängde den välkända Segmogrillen där många förbipasserande bilister stannat och stillat hungern med en hamburgare genom åren.
1999 lades Konsum ned. De lokala föreningarna gjorde ett heroiskt försök att rädda den. De köpte fastigheten, bildare en ekonomisk förening, Segmons framtid, och renoverade. Redan en månad efter stängning öppnade butiken igen innan den knappt två år senare gick i konkurs.
Ett försök att ha Segmogrillen öppen sommartid gjordes också av en norsk familj men det blev bara en sommar. Hösten 2008 öppnade aldrig skolan för terminen utan eleverna bussades till Slottsbron.
Leaderprojektet Leva och bo i Segmobygden är en förstudie som har pågått i snart åtta månader och tar slut den sista mars. Då skall det utvärderas och se om man skall söka mer pengar.
– Vi vet ju inte om det går att få någon ekonomi i det här, säger Hans.
Han är en varm anhängare av leader och har varit något av en självutnämnd ambassadör.
– Redan 2006 när jag fick höra talas om att det skulle bli leaderområden i Värmland började jag prata om det. I skolan fick barnen bland annat skriva uppsatser om vad de skulle vilja ha i Segmon. Många vilda idéer var det naturligtvis. I varje fall kom det fram att de allra flesta ville behålla och utveckla Folkets hus och Folkets park.
För att göra en lång historia kort mynnade det så småningom ut i den Folk & Rockfestival som anordnades i somras.
– Det i sin tur har avknoppat i att vi har en storbildsteve i Folkets hus och bredband som nu kan användas till andra saker, säger Ingela nöjt.
Under hösten spelades det också teater på Folkets hus genom projektet Kultur på Landsbygd.
– Vi har gjort vårt eget koncept med bland annat matservering, berättar Gunilla, som tillägger att det blir fler sådana föreställningar i vår.
Ett annat projekt som genomförts i Segmon genom leader är att några ungdomar byggt en paintballbana.
– Vi har fått mycket marknadsföring för kommunen genom Folk & Rock och paintballbanan, säger Gunilla. Massmedia har varit väldigt intresserade.
Det är länge sen tågen slutade stanna i Segmon. Men än passerar bussarna. 21 om dygnet. Och än finns det ett dagis kvar.
– Allt är inte nattsvart. Vi tänker inte lägga oss ned och dö. Vi vill tro att det går att ha bra och fungerande verksamheter i Segmon. Vi har ett bra samarbete mellan föreningar och byaråd och det kommer att gå bra att leva och bo i Segmobygden, avslutar Hans Lundborger.
Mari Nälsén
2009-01-22
