Har du försökt lösa VärmlandsBygdens tävling Var i all världen? har du varit utsatt för Karl-Erik Kilders ordvrängeri. Det är Karl-Erik som ligger bakom denna geografitävling och efter 67 tävlingsronder, blev jag nyfiken på denne påhittige man i Kil.

I Kil är Karl-Erik Kilder en kändis inom föreningslivet. Han började som ledare i hockeylaget Kils AIK. När laget nästan gick upp i allsvenskan 1957 var Karl-Erik materialförvaltare. Kvällsjobb inom posten tvingade honom att sluta i hockeylaget och i stället blev det Kils AIK friidrott som fick överta hans tjänster.

Föreningen brukade anordna bingokvällar i klubblokalen som rymde 40 personer. I den lilla lokalen blev förtjänsterna alldeles för små.

— Så vi hyrde Folkets hus och tog in 300 personer. Men snart blev det trångt även i denna lokalen. Så under tio sommarveckor anordnade vi drive in-bingo vid skidstugan i Fryksta. Där kom det 700 personer som mest, berättar Karl-Erik som var bingochef i 30 år.

Bingospelandet har en stor betydelse för idrottsrörelsen. En bra sommar kunde Kils AIK dra in 100 000 kronor i netto.

Föreningarna i Värmland ser också till att inte konkurrera med varann. Stora föreningar som finns i en region (Karlstad, Kil och Forshaga), ser till att välja olika dagar för sina bingoaftnar.

I början av 1970-talet deltog Karl-Erik i Lilla Vasaloppet på skidor som gick mellan Skåre och Kil. Han råkade köra på en medtävlare och blev retad för detta missöde. Karl-Erik tog pikningarna på rätt sätt och överraskade sin kompisar genom att ställa upp i Vasaloppet året därpå. Och när han ändå var på gång, så genomförde han även Vättern Runt på cykel, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Därmed blev han 1974 den förste personen i Kil som klarade av Klassikern.

Så plötsligt var Karl-Erik en supermotionär!

Karl-Erik har alltid tyckt om att lösa korsord. Klockan halv sex på morronen går han ut och hämtar in morrontidningen.

— Klockan åtta brukar lördagskrysset vara löst.

Idén till VärmlandsBygdens tävling Var i all världen? fick Karl-Erik när han såg teveprogrammet På spåret som brukar inledas med en geografigåta. Karl-Erik löste ofta gåtan innan svaret gavs i programmets slut och bestämde sen att själv hitta på frågor för VärmlandsBygden.

Geografiska kunskaper om olika orter, har han genom sitt yrke: postsorterare.

1953 började han vid posten i Kil då han åkte med i en postkupé till Mellerud, Laxå eller Sunne/Torsby.

Från 1967 pendlade han i en postkupé mellan Karlstad och Stockholm.

— Arbetet började på Karlstads station klockan 22.00. Under färden mot Stockholm kom nya postsäckar ombord i Kristinehamn, Västerås, Södertälje, etcetera. När vi kom fram till Stockholm 5.00, skulle posten vara färdigsorterad. Min uppgift var att sortera post till alla förorter till Stockholm.

— Dagen därpå startade hemresan 18.00. Klockan 4.30 var vi åter i Karlstad med färdigsorterad post för Värmland och Dalsland.

Från 1976 till 1983 var Karl-Erik lantbrevbärare i Säldebråten och därefter åkte han i Högboda, fram till pensioneringen 1995.

I början av 1980-talet blev Karl-Erik tillfrågad om han ville skriva en vers till ”Sven i Boda” som fyllde 60 år. Hyllningsdikten blev både rolig och uppskattad och snart fick Karl-Erik fler uppdrag av föreningsvänner när någon person skulle avtackas eller firas.

Karl-Erik hämtar en pärm som är välfylld med verser. Här bjuder han på en lagom elak vers av en föreningskamrat:

Vid en fest i stugan vid Frykstabanan

med pyrotekniska saker du hade ej rätta vanan,

raketernas riktning var ej den rätta

eld på huset du höll på att sätta.

Och så hämtar han en annan pärm som innehåller limerickar; som också fångat Karl-Eriks intresse.

Om Stefan Holm skaldar han så här:

Stefan Holm med hemmabana Sannerudsvallen

har inga divalater i skallen,

han deltog i nationella sången

när blågala fanan höjdes på stången

skönt var att se honom överst på pallen.

Egentligen ska limerickar vara något ekivoka och visst har Karl-Erik en sådan på lager:

Ett lesbiskt par från Runhällen

försökte sig på häromkvällen,

en ställning så svår

ny för i år,

så nu är båda på smällen.

Givetvis tycker Karl-Erik att den här typen av klurigheter är rolig att pyssla med. Sen hoppas han att hjärngymnastik även är nyttig för att slippa alzheimer och andra sjukdomar.

— Det vore roligt att få hålla på ett tag till.

Under vårt samtal hämtar Karl-Erik pärm efter pärm. Alla fyllda med diverse ordgåtor och vitsar.

— Virkespris, undrar Karl-Erik, är det priset på grytlappar?

— Fritös — är det en ledig flicka?

— Estrad — är det balter som köar?

Karl-Erik medverkar med en egen sida i ett medlemsblad som Stora Kils hembygdsförening ger ut. Inom PRO får han ofta uppdrag att leda frågesport och ställa gåtor.

Vuxenskolan planerar att ge ut en bok om Storgatan i Kil och där har Karl-Erik lovat att vara med och hjälpa till. Eftersom han även spelar boule och hjälper till vid begravningar som bårbärare, är hans almanacka ganska så fulltecknad.

Erik Fasth

erik.fasth@vby.se