Förra helgen var det dags för Wermlands ornitologiska förenings årliga räkning av sångsvanar i landskapet. VärmlandsBygden fick följa med ornitologen Dan Mangsbo på en tur i Gillbergadalen på spaning efter svan.
Varje år vid den här tiden på året avsätts en helg för att räkna antalet övervintrande sångsvanar. Genom upprop i medierna ber man folk ge sig ut och räkna svanar och rapportera in. Dessutom har medlemmarna i Wermlands ornitologiska förening delat upp länet mellan sig så att alla svantillhåll ska besökas.
Varför ska man räkna svanar?
– Det ger ett riktmärke på hur många svanar som övervintrar i Värmland och långa serier av årliga inventeringar är extra värdefulla, berättar Dan.
Gillbergadalen i Värmlands Nysäter brukar vara det ställe i Värmland där det finns flest sångsvanar under vintern. Vid förra årets inventering räknade Dan in mellan två och tre hundra stycken. Men då var det barmark. I år har den långvariga kylan gjort att isen är utbredd på de flesta vattendrag.
– Det gör det lite lättare att räkna, menar Dan. Där isen ligger finns det inga svanar.
Vi börjar vår resa i Borgvik där Borgviksälven rinner ut i Borgvikssjön. Precis i utloppet är det lite öppet vatten. Dan tar upp kikaren och kan räkna in 26 gräsänder men inga svanar. Han spanar uppåt längs älven också i hopp om att få se en kungsfiskare eller strömstare. En flock gråsiskor lättar men det är det enda tecken på liv som vi ser.
De första svanarna siktar vi vid färjan i Högsäter. Dan ser inte mindre än elva sångsvanar och fem knölsvanar i sin kikare. Dessutom kikar två sothönor fram vilket är sällsynt den här tiden på året.
– Det är nog några stationära fåglar, säger Dan. Jag minns att jag såg dem här förra året också.
Även om inventeringen i huvudsak rör sångsvan, räknar man också knölsvan och andra sjöfåglar.
I Sverige finns tre arter av svan. Sångsvanen som har ökat konstant i Sverige sedan 1960-talet. I Värmland fanns för några år sedan 50 häckande par och den siffran tros ha ökat. Knölsvanarna däremot har minskat i antal. Vad det beror på vet man inte riktigt men en anledning kan vara att de konkurreras ut av sångsvanen. Den tredje arten är mindre sångsvan. Som namnet säger är den betydligt mindre än sångsvanen och inte så vanligt förekommande.
Resan går vidare på östra sidan av Byälven mot bron i Värmlands Nysäter där det är tomt, ut på E18 mot Knöstad där det också är tomt. Älven består av en liten öppen ränna i mitten. Kanske är det för djupt för att svanarna ska hitta föda.
Ett av de säkraste platserna att se sångsvan är våtmarken och älven nedanför Gillberga kyrka. Men nu är våtmarken istäckt och älven bara öppen lite i mitten.
– Om det finns svanar brukar man se spår av dem på iskanten, funderar Dan och tittar i sin kikare. Men jag ser inget som tyder på det.
På väg norrut mot Skasåsbron ser vi ytterligare en sångsvan i närheten av färjeläget, men sen är det tomt. Vid Skasås är istäcket i stort sett konstant.
– Och här som jag brukar se flest fåglar, säger Dan, en aning besviket och tillägger att det aldrig under de år som inventeringen pågått varit så lite svanar som nu.
Bilen vänder söderut, Björnöflagan ligger istäckt och det är inte förrän vi är åter vid färjan igen som det åter är öppet vatten. Svanarna är kvar på samma ställe som för ett par timmar sen.
Du brukar se flera 100 svanar här, vi såg tolv. Var tror du att de håller hus?
– De håller till vid Nordsjökusten i år skulle jag tro. Inventerarna där kommer säkert att räkna in många fler än vanligt just i år, säger Dan och fortsätter:
– Väntat också att vi bara såg gamla svanar idag. Familjegrupperna med ungfåglar drog när kylan kom. Bra exempel på kloka föräldrar i djurvärlden. Svanarna blir gamla och de har säkert upplevt sådana här vintrar förr och vet var de ska ta vägen för att finna nya övervintringsplatser. De kan flyga dygnet runt om det skulle behövas.
Resultat av svaninventeringen
Ett preliminärt resultat av svaninventeringen var klart på onsdag morgon: Sångsvan 216 (549), knölsvan 23 (29) och kanadagås 1 (24). Inom parentes fjolårets resultat.
— Det är ett normalt resultat med tanke på den stränga vintern. Om resten av vintern blir mildare i Värmland, kommer fåglarna att återvända hit, berättar Ulf T Carlsson.
— Men det är viktigt att det finns bottenvegetation som svanarna kan komma åt. På snöfria potatisåkrar kan de också hitta föda.
Mari Nälsén
2010-01-21
